Tvingar och klämmor
Enhandstvingar med tio centimeters spännvidd, F-tvingar med spärrhake, en C-tving i stål, låsbara griptänger samt lyfttänger för skivor och stenblock. Spännvidden säger hur tjockt arbetsstycket får vara mellan backarna, armdjupet hur långt in från kanten tvingen når. Backarna på en enhandstving går att vända, och verktyget trycker då isär i stället för ihop. Lyfttänger sluter sig av lastens vikt men håller genom friktion, så på en blöt eller oljig yta släpper de lasten.
Tvingar och klämmor
En tving håller arbetsstycket i stället för andra handen tills limmet har hårdnat eller snittet är klart. I kategorin finns enhandstvingar med tio centimeters spännvidd och tjugonio kilos spännkraft, F-tvingar för snickeri med spärrhake som sköts med en hand, en C-tving i stål, låsbara griptänger för svetsning och en teleskoptving för lådfronter. Stommarna är oftast av nylon med en skena av härdat stål, backarna går att vrida och är underlagda med PVC så att de inte trycker märken i träet. Hit hör också lyfttänger för skivor och stenblock med bärighet från trehundratjugofem till femhundra kilo och en lödtrådshållare med sugkopp för kretskort.
Spännvidden och armdjupet är två olika tal, och just de förväxlas oftast. Spännvidden säger hur tjockt arbetsstycket får vara mellan backarna, armdjupet hur långt in från kanten tvingen når. För att limma ihop två ribbor räcker stor spännvidd, för att pressa en kantlist mot mitten av en bred skiva avgör djupet. C-tvingen har litet djup, F-tvingar och stångtvingar betydligt större.
På enhandstvingen går backarna att vända, och verktyget trycker då isär i stället för ihop. Det är bra när en ram har sjunkit ihop, när en fog ska pressas isär för demontering eller när en dörr ska hållas öppen. Det är samma tving, bara vänd, så ett spridverktyg behöver du inte betala extra för. På modeller med spärrhake styr du fortfarande trycket med en hand och håller arbetsstycket med den andra.
Rådet att en limfog förstörs om man drar åt för hårt lever kvar, men med handtvingar går det i praktiken inte att svälta en fog. Det rekommenderade trycket på fogen är i mjukt trä ungefär fyra till sju bar och i hårt tolv till sjutton, vilket en handtving snarare inte når än överskrider. Den praktiska regeln är att stryka på ett tunt jämnt skikt och dra åt tills en sammanhängande limsträng pressas ut längs hela fogen. Fogar som släpper är oftast limmade för sent eller med för lite lim, inte för hårt spända.
Lyfttänger sluter sig av lastens vikt, så ju tyngre skivan är, desto hårdare griper de om den. De håller dock genom friktion, och därför släpper de lasten på en blöt, oljig eller dammig yta, och likadant går det när armarna öppnas i en för stor vinkel. Under den hängande lasten står man inte, och den styrs inte med handen.