Ridutrustning
Sadlar, träns, sadelunderlägg, täcken, hjälmar, ryggskydd och ridskor och stövlar. Ridutrustning delas i det hästen bär och det du bär — och för båda är det avgörande om det passar. Välj efter disciplin och efter hästens mått, inte efter utseendet.
Ridutrustning
Utrustning för ridning är två uppsättningar som hör ihop: den ena ligger på hästen, den andra sitter på dig. Samma sak binder dem: passar något inte, syns det direkt. En sadel som inte passar gör ont på hästen, och hästen säger det med sitt beteende; en hjälm som inte passar glider vid ett fall och tar inte där den ska. Ta måttet mer på allvar än färgen.
Sadlar och träns väljs efter disciplin och efter den enskilda hästen. Sadeln måste stämma med manketens bredd och ryggens form, och det ändrar sig över tid — en häst i annan kondition behöver en annan sadel eller åtminstone annan vaddering. Är du osäker, låt en sadelmakare mäta ut sadeln; det kostar mindre än att behandla en öm rygg. Till sadeln hör gjord, stigbyglar med läder och ett sadelunderlägg; till tränset tyglar och ett bett i rätt storlek.
Hjälm och ryggskydd är personlig skyddsutrustning, inte tillbehör. Köp bara en hjälm som är certifierad enligt gällande standard för ridhjälmar, med en justering som håller och med trepunktsfäste. Kassera hjälmen efter varje fall eller slag, även om du inte ser något på den — skalet och inlägget arbetar bara en gång, och skadan sitter oftast inuti. Detsamma gäller när den livslängd tillverkaren anger har gått ut.
Skor för ridning måste ha klack. Det handlar inte om utseende: klacken är det som hindrar foten från att åka igenom stigbygeln, och det är den vanligaste orsaken till att bli släpad. Skor med slät eller mönstrad sula och utan klack hör inte hemma i en stigbygel. Till det kommer chaps, handskar för säkert grepp om tyglarna och kläder som inte fladdrar någonstans.
Rengör och fetta läderutrustningen regelbundet, och kontrollera sömmar och remmar före varje ritt — det som går av är alltid det du inte tittade på. Tillverkarens anvisningar och rådet från en erfaren tränare eller sadelmakare går före varje allmän beskrivning. Ändrar hästen beteende vid sadling handlar det inte om träning, utan om utrustningen eller om veterinären.