Sågblad
Ett sågblad är en förbrukningsdel där fäste, längd, tandning och material måste stämma. Sticksågar kräver T-fäste, medan tigersågar tar ett universellt halvtumsfäste med bokstaven S. Längden väljs två till tre centimeter större än materialets tjocklek, och tänder per tum efter om snittet ska bli snabbt eller rent. Kolstål märkt HCS är avsett för trä, bimetall BIM för metall och trä med spik, och för sten och tegel används hårdmetallkorn.
Sågblad
Ett sågblad är en förbrukningsdel, och valet av blad väger tyngre för resultatet än sågen själv. Varje maskin tar ett annat fäste, en annan längd och en annan tandning, något universalblad finns alltså inte. Set med flera blad täcker vanligt trä och metall och lönar sig för den som inte sågar samma sak jämt. Den som gör en enda sak om och om igen går billigare på en förpackning likadana blad än på ett set.
Det första som måste passa är fästet, alltså formen på den ände som bladet sitter fast med i maskinen. Sticksågar kräver T-fäste, och bladet går in bara åt ett håll. Tigersågar har ett universellt halvtumsfäste med bokstaven S, därför går blad att flytta mellan märken. En beteckning som S1122BF börjar just med den bokstaven, och resten av koden beskriver längd, tandning och material.
Bladlängden måste överstiga materialets tjocklek med minst två till tre centimeter, annars går tanden ur snittet. Blad kring 150 mm räcker till rör och tunna profiler, 225 mm är den vanliga universallängden. Vid rivning och grova stammar tar man 300 mm och uppåt, och extra långa blad kring 455 mm når dit maskinen inte kommer. Ett längre blad böjer sig dock i snittet, därför tas det inte längre än nödvändigt.
Om bladet skär eller bara gnider avgörs av tänder per tum. Sex till tio tänder är avsedda för trä och snabb grov matning, fjorton till arton för profiler och mjuk metall. Över tjugofyra tänder sågas tunn plåt och rostfritt, och kring trettiotvå når man det finaste snittet. I materialet måste alltid minst tre tänder gripa in, annars bryts en tand loss mot kanten.
Sista valet är bladets material, som avgör vad bladet tål. Kolstål märkt HCS är billigt och fjädrande men duger bara till trä, medan bimetallblad BIM tål både böjning och värme och klarar trä med spik. I sten, tegel och fibercement används ingen tandning alls, där skär hårdmetallkorn pålagt på kanten, som nöter bort materialet i stället för att skära det.