Gjutformar för harts
Gjutformar i silikon och i plast för att gjuta harts: till brickor, hängen, smycken, brevpressar och blommor ingjutna i harts. Formen avgör gjutstyckets fasong och även hur ytan kommer att se ut. Välj efter gjutstyckets djup och efter om du vill ha en blank yta utan att polera.
Gjutformar för harts
Det är inte hartsen som ger ett gjutstycke dess fasong, det är gjutformen. Utöver konturen avgör den också ytan: det som är slätt och blankt inuti formen blir blankt på det färdiga stycket, och omvänt trycker varje repa i formväggen av sig i varje följande gjutstycke. Välj alltså formen lika noga som du väljer harts, och var rädd om den.
Silikonformar är mjuka, så du får ut gjutstycket även när det har rundningar eller vidgar sig nedåt. De behöver nästan aldrig släppmedel och deras insida är oftast polerad, så att gjutstycket kommer ut blankt och inte behöver slipas. Silikon är dock mjukt — med ett vasst verktyg blir det snabbt en skåra i det, och den skåran sitter kvar.
Plastformar är styva och håller måttet noggrannare, vilket passar raka kanter och regelbundna former. Ett gjutstycke med underskärning får du dock inte ur en sådan, och släppmedel behövs oftast. I gengäld är de billigare och tar mindre plats staplade.
Formens djup väger tyngre vid valet än diametern. Ett tjockt lager harts värmer upp sig självt när det härdar, och i djupa formar kan det sluta i bubblor, grumling eller sprickor; djupa stycken gjuts därför oftast i lager med paus emellan. Uppgifterna om största lagertjocklek och tiden mellan lagren följer alltid med hartsen, inte med formen.
Tvätta ur formen direkt efter avformningen, medan resterna inte har torkat fast, och använd varken knivar eller skursvampar på den. Förvara den plant och dammfritt, helst övertäckt. Använd handskar när du arbetar med harts, arbeta där det finns ventilation och följ anvisningarna från tillverkaren av både hartsen och formen.